...tills jag säger hasta la vista Vancouver och sätter mig på planet till MEXICO! Ni anar inte hur jag längtar. Särskilt idag, för igår kom regnet tillbaka och det har inte slutat ännu.
Jag sitter här i mitt rum i källaren och undrar varför jag fortfarande försöker hålla mig vaken när ögonlocken är av en annan mening...
Det är väl så det blir när man är på gymet var eviga dag, och närvarar med blod, svett (mycket svett) och tårar på bootcamp tisdagar och torsdagar. Det där med tårarna var inte enbart en del av uttrycket...men blod är bara bokstavligt om man räknar de inre blödningar (läs "blåmärken") som pryder mina misshandlade knän.
Jösses, insåg nu att detta lät som ett "se så duktig jag är som är på gymet varje dag" men så är det ju icke. Insåg bara att jag måste ändra mig lite om jag inte vill boka dubbelsäte på planet hem.
Just nu väntar jag på att Emma ska komma hem så vi kan se på någon disney-film haha.
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar