Fick brev från gubben i Hjorthålan idag, nog för att lyfta hela dagen från halvkass till skitbra. Finns nog ingen som skriver brev så som han gör, och halva nöjet med breven är ju att försöka lista ut vad fasiken det är han skrivit, haha! (har i skrivande stund ännu inte förstått alla ord, får nog läsa det ca sjuttioelva gånger till).
När jag läser de två linjerade papprerna, fram och baksida, dyker min farfar upp precis så som han är och alltid varit. Med sina ord blir han levande även här, trots att han är så långt borta. Jag läser hans brev och skrattar eftersom jag verkligen kan se honom framför mig, och höra hans röst- precis så hade han sagt öga mot öga! Inget konstlat alls, bara farfars själ nerpräntad svart på vitt.
Tokiga, påhittiga och älskade farfar.
Jävlar vad jag saknar honom.
Mamma, pappa, jag är ledsen, men när jag kommer hem igen tänker jag bosätta mig i hans hönshus i några veckor.
EDIT: Haha insåg nyss att det där med att jag ska bosätta mig i hans hönshus lätt kan ha låtit en aning märkligt om man inte vet om att det är ett omgjort hönshus, numera gäststuga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar