Jag ser det snöa..

Eller aah, jag såg i alla fall att det hade snöat när jag gick till jobbet i morse. Det var väl något av en surprise.
Jobbet var dessutom något av en plåga, Anna fyllde 20 igår och firade detta med ett hatt-party på Forum. Har tyvärr inga bilder från detta event, men lika bra är väl det kanske.. haha! Vi hade sjukt skoj i alla fall och jag dansade mycket.
Down side; upptäckte i morse att jag aldrig tog tillbaka mitt VISA och mitt körkort efter att ha satt dem på "tab" (rullande nota) ehe...dock så var ju inte detta någon katastrof eftersom bartendern hade dem, men halvpaniken finns ju ändå där när man inte har sitt bankkort och så..i vilket fall gick jag dit och hämtade dem när de öppnade idag så slutet gott allting gott!

Om ca 12 h befinner jag och Emma oss på YVR airport på väg mot Mexico..jag kan knappt fatta det, om ett dygn är jag där solen skiner..? Finns det fortfarande en sol där ovanför någonstans?? Nää...det måste jag se för att tro på.
Detta innebär också att bloggen får sova i en och en halv vecka- jag tar med mig kameran men inte datorn, för nu ska jag ta semester från omvärlden. Om facebook-abstinensen blir allt för svår får jag väl låna Emmas mobil med wi-fi..

Nu; Packa. I tid för en gångs skull. När man drog till Kanada packade man ju verkligen med framförhållning *host*midnatt innan avfärd*host*..

I min frånvaro bjuder jag på några bilder från Stanley park där jag, Anna och Emma traskade omkring i måndags (klicka på dem så blir de större, in case you didn't know menar jag).

EDIT: Det var väl då sablans att man inte kan placera bilderna som man vill utan att de ska placera sig i en formation som skriker "hej kom och hjälp mig"...skit också...

Frisk?

Ja men för att inse fakta, vem bryr sig om att jag är sjuk, egentligen? Bara jag skulle jag tro, och så är det ju alltid. Man är ju bara glad att man är frisk när man får höra att någon annan är sjuk liksom.
Haha vilken random tanke!

Men men, idag mår jag bättre efter sisådär 12h sömn, så nu ska jag göra en macka att ta med till Stanley Park och möta Anna där för en lång promenad. Man vill ju inte tjockna till ytterligare bara för att ens immunsystem är kasst. Hehe
Började dagen (at 2 PM ehe..) med lite havregrynsgröt med russin och äpple i, samt en kiwi som inte smakade någonting, men gröten var god iaf! Nyttigt värre. Och senare idag ska jag slå mina två hjärnceller ihop och lyckas med köttbullar oh spaghetti, wish me luck!

Kram

Yum?

Jag tvingades jobba idag. Trots illamående, slemfest i näsan och dasslock (höhö) för öronen. Man måste avsky bristen på sjukförsäkring en dag som denna.
Som tur var har jag ju två stadiga livlinor i Sverige och en tidskillnad på min sida som gör att jag slipper känna mig ensam till och med mitt i natten och tidigt på morgonen. Man är ju lyckligt lottad!

Jag lyckades ta mig igenom 3/4 arbetsdag och hem igen. En klapp på axeln för det. Sen tog jag en tupplur till Lady och Lufsen 1 & 2 och nu ska jag gå och lägga mig. Imorgon mår jag bättre, så det så!

Kram

Psssssst, bara 4 dagar kvar till Mexico...YAY!

Sjuuuk

Amen det var väl då självaste....!
Är så trött i huvudet att jag tror att min tankeverksamhet har gått ner en sisådär 75% och nu bråkar de två resterande hjärncellerna med varandra, typ så känns det.
Tog nässpray innan idag som kunnat väcka de döda, det finns tydligen en anledning till att ordet "lagom" inte existerar i det engelska språkets nomenklatur...men nu kan jag ju andas i alla fall, och det är ju alltid något!
Imorgon ska jag jobba 10-6, ett nödvändigt ont.

kram

Basilusker

Attans alltså. Sjuk igen.
Uppehåll med träningen. Tusan.
"100-burpie"-utmaningen gick och skogen där, inte en chans att jag hinner ifatt nu. Ikväll känns det allt bra skit ska jag säga er..

Men men, var vid isrinken med Inga och gled runt (ha ha) innan ikväll iaf, föll givetvis som en dunderklump rätt på höften rakt framför en av de killarna som åkte sjukt bra (inte alls pinsamt, neeej då..) men annars var det roligt.
Imorgon blir det jobb och avskedsfest om jag orkar, det här känns verkligen inte bra- men tror att jag klarar mig undan feber iaf!

Puss

Ena dagen här, nästa borta

Okej, så i tisdags åkte David hem till Tyskland igen. Fan vad sorgligt, det kändes som en begravning i princip. 12 personer dök upp på flygplatsen för att säga hej då, och som om det inte var nog med att alla var mer eller mindre ledsna- personalen på YVR airport var jävligt otrevliga mot oss. Fy skäms på dem.

Snacka om två tidlösa skönheter.

Men nu till något roligare! Fick ett brev av farfar tidigare i veckan och tänkte för mig själv att det var ett under att det ens kommit fram med tanke på att adressen var helt galet sne och konstig, och idag fick jag ett till brev som Thyra fått adressera och som Gubben i princip skickat för att förklara varför hans senaste brev förmodligen inte hade kommit fram, haha!

"Någon har sakt att Gud är alla dårars beskyddare å de är nog sant, för annar hade väl inte jag levat på övertid. Men det är roligt att leva, för då få man se hur det blev."

"Om nu brevet inte kommit fram, så tänkte jag att förklara varför och sänder detta i stället. Å har det kommit fram då har Vår Herre ett finger med i spelet."

Farfar <3

Busy

Så igår vart det fest.
Den typen där man står upp i en soffa med 3 mexikanare och en tysk och sjunger "Wanna be" till karaokeversionen på youtube. Jävligt kul helt enkelt.
Slutade med gratis skjuts hem av Herr Donken och ett störtdyk ner i sängen. Den har aldrig varit så mjuk och skön. YUM!

Så idag har minimal verksamhet pågått och pizzakartongerna står fortfarande och doftar ljuvligt här i min ensliga boning. Enda äventyret utanför dessa fyra väggar resulterade i ett biobesök med David och Emma, vi såg Ghost Rider. Emma och David somnade, jag var glad att David hade betalat min biljett, och så var det med det.

Imorgon blir det jobb 10-14, sen framkallning av foton och kopiering av pass, samt en tur till gymet. Hur fasen ska jag hinna med allt?

Trötter

Ja fy farao vad regnet (eller vad det nu kan vara) dränerar all energi och livsglädje bara i ett litet vips liksom..man blir tung och orkeslös i denna regniga stad.
Det har dock sagts till mig att sommaren är helt fantastisk här, och att varje sommardag har något slags event som man gratis kan gå på, och det lät ju inte helt fel när Kalmars utbud minst sagt är lite magert...om man inte vill köra på russian-style och leka omkring med tunnband och stenar dvs. Don't get me wrong though, jag älskar Kalmar och dess charm på alla sätt och vis, för att inte tala om folket! Familj och vänner- jag saknar er alla något enormt, men visst är det så att detta bara händer mig en gång i livet. Ett förhoppningsvis enormt antal år kommer ju att spenderas i Sverige, men förmodligen bara detta enda i Kanada...
Hmm...får fundera på detta.

I övrigt gick jag och la mig vid 2 inatt (ledig idag) vaknade 8 för att jag hade glömt stänga av alarmet, vaknade efter det kl12 och tänke att det var dags att gå upp- rullade över på rygg och next thing I know så är kl 13.26. Heja. Snacka om trött...nästan 12 timmars sömn.

Godnatt

Sådär mitt i natten

Livet är allt för stort, människorna i världen allt för underbara.
Hur går man vidare ifrån det?
Hur ska man övertyga sig själv och alla andra?

Our time is running out.

Vittne

Idag klockan 14.50 kraschade en bil med 6 eller 7 asiatiska killar in i en grön bil med 2 passagerare, satte den gröna bilen ur kurs rakt mot en lyktstolpe. Tvärstopp. Vit, illaluktande rök, en kille som kastar sig ut genom en sidoruta för att ta sig därifrån och en tjej som tar sig ut genom en av dörrarna.
Bilen med asiaterna stannar längre ner på vägen och passagerarna radar upp sig utanför, chockade, skamsna och förmodligen sjukligt rädda för vad de just gjort. Olycka eller ej.
Alla verkade oskadda och brandbil anlände ca 1 min efter olyckan.

Jag vet detta eftersom jag var där, på andra sidan av vägen, med Kent i hörlurarna på väg till London drugs för att möta Anna.
Fy fan, nu vet jag att engelskan håller även när jag småchockat fått mina darrande fingrar att slå 911. Vilken jävla dag..

20 dagar kvar...

...tills jag säger hasta la vista Vancouver och sätter mig på planet till MEXICO! Ni anar inte hur jag längtar. Särskilt idag, för igår kom regnet tillbaka och det har inte slutat ännu.

Jag sitter här i mitt rum i källaren och undrar varför jag fortfarande försöker hålla mig vaken när ögonlocken är av en annan mening...
Det är väl så det blir när man är på gymet var eviga dag, och närvarar med blod, svett (mycket svett) och tårar på bootcamp tisdagar och torsdagar. Det där med tårarna var inte enbart en del av uttrycket...men blod är bara bokstavligt om man räknar de inre blödningar (läs "blåmärken") som pryder mina misshandlade knän.
Jösses, insåg nu att detta lät som ett "se så duktig jag är som är på gymet varje dag" men så är det ju icke. Insåg bara att jag måste ändra mig lite om jag inte vill boka dubbelsäte på planet hem.

Just nu väntar jag på att Emma ska komma hem så vi kan se på någon disney-film haha.

Puss

Beautiful Vancouver

 Well, det händer ibland att det slutar regna här i Vancouver, och då kan den allra bedrövligaste kväll förvandlas till något vackert genom en lins.
Godnatt.

Free at last!

Ja, jag flyttade ut ur huset-som-gud-glömde igår. Nu har jag både värme i badrummet och slipper bli våldsamt attackerad av mini-Hitler när jag gör fel, värsta lyxen ju!
Anna hjälpte mig att bära allt, och fy bövelen vad tungt det var...

Så, de översta bilderna är alltså efter upp-packning och städning, In case you were wondering.

Jag lever som en gud nu.

Puss